Kreativitet vad är det egentligen?

På forskning. se står det att
”kreativitet handlar om en förmåga att se ovanliga samband, att lämna gamla hjulspår och hitta nya lösningar. Det mesta som omger oss är produkter av kreativitet. Tidigare har kreativitet främst förknippats med idéutveckling och konstnärskap, men i dag har betydelsen utvidgats till att också betraktas som en produktivitetsfaktor i vår nya kunskapsbaserade ekonomi. Kreativitet behöver inte bara vara lustfyllt, utan också användbart och i bästa fall lönsamt.”


Precis, kreativitet är inte bara ”pysslandet” som så många tror. Jag får ofta höra ”du är så kreativ, kan du inte komma på någonting….” NEJ det kan jag inte!!!

Vi är ALLA kreativa varelser på olika sätt. Att kunna komma på en bra affärsidé som inte har funnits på det sättet innan är kreativt, så som mycket annat!


På forskning. se står det skrivet att alla är kreativa men att kreativitetens utsträckning beror på miljön man växer upp i eller var man befinner sig i livet just nu, personliga egenskaper, erfarenheter och begåvningsnivå.

Kreativitet kan tränas, förändras och utvecklas, menar forskarna. Det innebär ju att det är vår uppgift som lärare att hjälpa eleverna i kreativitetsutvecklingen.


Men hur gör vi det?

Jag tror att det bästa är att skapa en inbjudande och inspirerande klassrumsmiljö. Klassens storlek får enligt mig (och Hanna B:s bok) inte vara för stor, en halvklass vore bra. Vidare är det viktigt att kommer ifrån ”produktionsångesten” eleverna har. Vägen till produkten är det viktiga!!!
”Tre viktiga faktorer för barns kreativitet är tid, självständighet och valmöjligheter” (forskning.se) Det betyder att det måste finnas mer tid i skolan för bildundervisningen och eleverna skall kunna bestämma själva hur de vill jobba och vilka material de vill använda!



Kreativitet finns i oss alla vi måste bara hitta en väg att få fram kreativiteten, så att den funkar för oss själva!


Här kan du testa din kreativitet: http://www.flandersdc.be/view/nl/2805440-Step+1.html

En av kreativitetens kännetecken: konsten att tänka annorlunda!

Kreativitet är veckans lästema. Jag googlade lite runt och hittade en fantastisk sida om kreativitet. Det är intressant att tänka på vad kreativitet egentligen är. Hur blir man kreativ? Varför finns det människor som säger om sig själv att inte vara kreativ?... Massor frågor som kommer upp i hjärnan och hemsidan jag hittade har några svaren jag letade efter. Jag ser fram emot vår diskussion om KREATIVITET som vi har på fredag!

So long :)

http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/kreativitet/tiofragorsvar/tiofragorochsvar/vadarkreativitet.5.34a8543912bbe474e1f80005257.html

Allora...

...adesso c'è graffitti anche sui muri d'italia!!!

 

 

Interkulturalitet

I veckan är det egen läsning till temat interkulturalitet. Men vad betyder det egentligen?

Interkulturalitet är ett möte mellan olika kulturer.

Vi lever i ett interkulturellt samhälle med människor som har ett annat modersmål än svenska och med det en annan kultur, andra traditioner och erfarenheter. Som pedagog är det, enligt mig, viktigt att vara medveten om sin egen kulturtillhörighet och attityder kring andras kulturer. Det är därför viktigt, eftersom vi, oftast ometvetet handlar utifrån våra egna kulturella erfarenheter och attityder och överför dessa på barnen. Det är vår skyldighet som lärare att stödja flerspråkiga barne/elever i deras dubbla kulturtillhörighet och tvåspråkighet. Dessa barnen är en resurs och en tillgång för samhället.

Språk hänger ihop med identitet och ursprung, modersmålet är en markör i hemmahörigheten i sig själv och i ursprung man kommer ifrån (Jan Einarsson). Att har en additiv tvåspråkighet, dvs där båda språken komplimentera varandra, är viktig för elevens framtida utveckling. Eftersom identitet hänger ihop med språk och kultur främja en additiv tvåspråkighet elevens identitetsskapande, ge självförtroende och stärker ens identitet i det interkulturella samhället.

Vi alla ingår i ett interkulturellt samhälle, genom våra olika språk, kulturer, traditioner, erfarenheter... kan vi vara en tillgång och resurs för varandra!!!

Men det gäller att se dessa fördelar med ett interkulturellt samhälle och vara öppen för förändringar. Styrdokumenten fokuserar på barnens utveckling och lärande. Barnens kulturella bakgrund ska beaktas på ett positiv sätt och de olika språken ska ses som tillgång!




Boktips: Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari

http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/vita-tander-pa-klingande-skanska_30786.svd

Att chatta kan vara underhållande

Idag har jag chattat med olika människor på en chat där man ska lära sig tyska. Jag valde att heter Calle, spännande att utger sig som man:)

och en sida till

 

blogg 6

Måndagen började med filmen ”The delicious”. Jag har tills idag inte riktig fattat vad filmen handlade om men jag tror dock att det handlade om att inte glömma sig själv. Det är många saker vi människor behöver göra i vardagen (jobb, fritidsstress osv.), i detta glömmer vi oss själva. Stanna till och fundera vad du verkligen vill, gör någonting till dig själv!!!






Föreläsning av Ove Sernhede i Hammerkullen, hade ett tema som jag intressera mig väldigt mycket för, men på något sätt lyckades han inte fånga mig. Det var inget nytt han pratade om. Jag kom dit med förväntningen att höra något nytt, förslag om hur man löser segregationsproblemen i samhället, men det kom tyvärr inga. Klyftor och klasskillnader finns det överallt, i alla städer och skolor dycker dessa problem upp, att det behövs mer pengar, lärare och fältarbetare är klart. Jag kände mig lite besviken efter föreläsningen.

http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/bostad,segregationen_i_goteborg_kartlagd




Diskursanalys som teori och metod för bildanalys var något nytt för mig. Kajsa Widegren pratade i början länge om konstnären Maria Lindberg, som jag i alla fall inte hade någon aning om vem det var. Detta gjode det svårt för mig att hänga med. Om hon hade visat tavlan hon pratade om hade det skapat ett samanhang och jag hade nog inte haft det så svårt att hänga med. Slutligen fick vi dock se tavlor av Maria Lindberg. Hon kallades för ”flickkonstnär” av (naturligvis) manliga konstriktiker. Uttrycket flickkonstnär var också nytt för mig. Jag har trots förvirring i början lärt mig mycket av Kajsa, speciellt när vi tittade på Lindbergs olika verk, där det blev tydligt vad en diskurs är och hur diskursen kopplas ihop i Lindbergs verk.

Pecha Kucha

Jag: ”blev precis färdig med min pecha kucha”

Kompisen: ” oh vad gott det låter! Har du bakat?”



Att göra en pecha kucha om kursplanen i bild var verkligen intressant. Jag visste i början inte riktig hur jag skulle göra, men det blev ändå en ganska bra pecha kucha. Nu i efterhand hade jag dock gjord det annorlunda. Jag tycker att jag skulle har använt mig mer av min kreativitet och gått lite utanför ramarna, men det är väl hela grejen med det man gör. Man lär sig från sina misstag!!!

blogg 5

Lärandeteorier inom bildämnet

Under Susannes workshop fick vi fundera över vad bildämnet är och hur den utförs i klassrummet. Vi gjorde detta genom att skriva ord/meningar på post-it-lappar och klistrade de på golvet. Sedan diskuterade vi över de olika lärandeteorier och sorterade våra post-it-lappar efter dessa. Vi blev indelade i grupper och fick skapa lektioner i bild, vilka diskuterades efteråt.

Men hur utvecklas lust att lära i bild?

Det är en fråga som man alltid bör ställa sig som lärare, oavsätt ämnet. Det är lätt att gestalta lektioner så, som man alltid har gjord tidigare. För att främja lusten att lära, måste det finnas variation i undervisningen. Vi är alla individer som är olika, vi tycker om olika saker, lär oss på olika sätt, har olika tankar osv, därför är det essentiellt att skapa en varierande undervisning. Jag anser att lusten i bild utvecklas mest i det fria skapande. Undervisningen blir individanpassad genom att låta elever välja matierialet de vill jobba med och ge dem handledning och inspiration. Det är dock inte bara i skolan som lusten utvecklas, omvgivningen spelar också en stor roll i detta. Får eleven stöd från omgivningen i sitt skapande och bildintresse, så växer lusten och intresset ännu mera, men om bildskapandet inte värdesättas av omgivningen har det troligen motsatt effekt.

Vad kan identitetsskapande betyda och hur utvecklas det genom arbete i bild?

Identitetsskapande händer hela livet ut, vi kommer aldrig vara färdiga. Vi kan har olika identiteter i olika grupper och vidareutveckar vår identitet hela tiden. Jag anser att det är viktig att kunna pröva på olika saker i bildundervisningen. Variation är som sagt viktig för lusten att skapa men också för ett identitetsskapande. Eleverna behöver läraren som inspirationskälla och handledare. Identiteten skapas genom upplevelser, genom att pröva sig på olika saker, material... och genom misslyckande.


På vilket sätt kan lärandeteorierna ge dig vägledning i utvecklingen av ditt eget förhållningssätt i lektionsplanering?

När jag planera lektioner och samtidig tänker på de olika lärandeteorier blir jag medveten om varför jag har planderat lektionen på ett visst sätt. Jag anser att det är viktig att variera sin undervisning och de olika lärandeteorier hjälpa mig med detta. Som tidigare sagt är vi alla olika och därför behövs det en variation i undervisning och undervisningssätt.



http://www.lektion.se/lektioner/sokresultat.php?niva=0&aktion=S%F6k&amne=36&arMin=0&arMax=9&sok=&alder=&sortera=relevans&filtyp=&forfattare=



Sokratiska samtal

Föreläsningen med Ann S Pihlgen var så intressant. Det är spännande att se hur olika vi tänker och ser genom att titta på samma bild. Jag tycker att det är en intressant samtalsform för att lära sig om värderingar. Jag ser fram emot att pröva detta med eleverna. Tack för att vi fick ta del av detta. Jag känner verkligen att det är av nytta för min framtida roll som lärare.

http://www.skolporten.com/art.aspx?id=a0A200000014Ojr&typ=art

http://www.skolverket.com/sb/d/3896/a/21033;jsessionid=CFA1AA09A92FEEABF8F053AC6689455B

Blogg 4

Veckan var fullspäckad med läsning och skrivning. Idag var det inlämningsdags för intervjuuppgiten. Det är intressant att ser hur ämnet teckning/bild har förändrats igenom åren. En bok om utveckling skulle vi också läst till dagens seminarie med Lars Åke Kernell.
Jag ligger tyvärr fortfarande med feber i sängen och kunde därför inte vara med på seminariet, vilket jag verkligen är arg för. Men att släpa sig med feber till skolan och möjligen smitta alla andra i klassen är ingen bra idé. Jag har i alla fall läst en bok om utveckling. Har tänkt mycket på vilken bok jag ska välja. Först tänkte jag på en bok om personlig utveckling, blir ditt bättre jag, men jag tycker inte att dessa böcker ger så mycket, har tidigare börjat läsa en sådan bok och tyckte inte alls om det. Jag har i alla fall bestämt mig för en bok om utveckling av skriftspråket. Boken heter ”Barn upptäcket skriftspråket” av Dahlgren med flera. Jag anser att boken är intressant och hjälpsam även om man inte blir svenskalärare. Det är viktigt att förstå hur skriftspråket utveckar sig och vilka stadier ett barn går igenom för att nå det skriftspråket. Det blir spännande att läsa och höra om de andras böcker och om diskussionen på dagens seminarie.

Oj glömde...

...att berätta om Workshopen med Susanne, där vi fick gestalta saker på olika stationer som alla handlade om temat JAG. Vi fick också varsin lapp där det t.ex stod att man skulle vara sig själv, att man inte ville dela med sig osv. Jag tyckte att det var lättast att vara mig själv (sitta tyst och lyssna på de andra), tyckte inte alls om att vara den som inte ville dela med sig då jag inte är en sådan person i verkligheten. Det var dock intressant att ser hur man förändras och växer in i rollen man blev tilldelad.

                                                                      Grupparbete: JAG

Sedan har vi också varit på Marianne Lindberg De Geers utställning "full speed ahead" i Udevalla. Hon är en mångsidig konstnär. På utstälningen fanns det collage, tavlor, skulpturer, film osv. Jag tycker mycket av hennes verk är fascinerande men också läskiga på samma gång. Tavlorna som föreställde hennes familj i neonfärger och kontraster hade någon sjukhetskänsla i sig, barnen tittar läskig på några av tavlorna. Barnens blickar tyckte jag var som blickar från en zombie. "Mardrömmen" som hon hade byggt av rörande metall dockor (som påminde om crashtestdummies) inlindade med filtar och ett bullrande ljud framkallade ångest hos mig. Det kändes verkligen som en mardröm. Jag tycker om hennes mångsidighet. Det är värt att sätta sig in mer i hennes konstnärskap och lära sig lite mer om bakgunden för att förstå.

http://www.mldg.se/

Vecka 38

”My kid could paint that” hette filmen vi tittade på måndagens morgonsammling. En intressant dokumentär som skapade blandade känslor inom mig. Filmen handlade om en liten flicka som målade abstrakt konst. Föräldrar och en vän till familjen sålde sedan målningar och flickan blev känd i hela världen. Men media påstod senare att pappan hade målat tavlorna och allt rasade…
Det som berörde mig mest med dokumentären var hur föräldrarna kunde utsätta sina barn för median? De visste att flickan inte tyckte om att vara i offentligheten, ändå var de med i tv-shows osv. Vad händer med henne senare i livet? Men filmen väckte också andra tankar om: Vad är konst? Varför var bilderna ingenting värda när man trodde att pappan hade målat dem? Det var ju samma bilder? Vem bestämmer att någonting är bra? Jag tror att det är mycket dagens media som framhäver vad som anses som bra konst eller inte. Som konstnär gäller det oftast att synas på ett eller annat sätt och att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Media är där ett bra hjälpmedel för att blir känd. Men är det rätt väg? Jag vet ärligt talat inte. För man vill ju inte bara bli en ”hype” som försvinner snabbt igen.

Sedan hade vi en workshop på Världskulturmuseet som jag tyvärr missade. Workshopen hette ”Det intersubjektiva mellanrummet.” Diskussionen om Workshopen som vi hade den 27/9 visade att det var en känslomässig dag som triggade många diskussioner inte bara om Workshopen men också om hela utbildningen. Jag förstod från diskussionen att Workshopen handlande om att ”vi är alla lika, men olika”. Det kom upp frågor inom mig som vem är jag och varför är jag jag? Alla människor är lika i grunden men alla har olika förutsättningar för livet vilket på ett annat sätt gör oss olika. Jag tänkte på en barnbok som jag läste när jag var liten som hette ”Das kleine Ich Bin Ich” (”Lilla Jag är Jag”) från Mira Lobe.

Och nu en länk om VEM ÄR JAG?
http://www.fargochseende.nu/hjarnan/jaget.htm

Public art

Här kommer en länk till en hemsida med massa konst i det offentliga rummet. Check it out!!!

http://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Public_art?uselang=de

Vecka 37: Förändring i det offentliga rummet

Vilken intressant vecka det har varit. Alla 1:or på HDK hade denna vecka ett projekt där vi skulle göra en förändring i det offentliga rummet. Måndagen startade med en film om Streetart och sedan en föreläsning om ”det offentliga rummet” och konstnärer som jobbar i/ med det offentliga rummet som t.ex. Krzysztof Wodiczko, Miru Kim mm. Efter föreläsningen blev vi indelade i 8 grupper och varje grupp fick ett område av Göteborg tilldelat.

Vi skulle jobba individuellt men gruppen skulle agera som stöd.

Vad kul att jobba med Streetart tänkte jag direkt. Vad ville jag förändra i det offentliga rummet? Tankarna sattes direkt igång. Oh vad rolig att göra någon förändring i det offentliga rummet, tänkte jag, men samtidigt kände jag lite obehag, eftersom förändringar i det offentliga rummet innebär en viss illegalitet.

Efter mycket funderande bestämde jag mig för att gestalta en busshållplats. Buss- och spårvagnshållplatser är trista och opersonliga. Jag ville förändra detta och skapa en mysig vänteplats där man kan känna sig trygg och glad. Är det inte ett bra sätt att börja morgonens väntan på bussen på en plats där man känner sig bra? Om dagen börjar med ett leende bibehåller man denna sinnesstämning oftast hela dagen, vilket gör jobbet och skolan enklare. ”Livet leker :)” . Jag var dock lite osäker om det var ”legalt” och gick därför till handledingen på HDK och presenterade min ideé för Marie, som tyckte att jag skulle göra det.

Jag satt mig på bussen, åkte igenom vårt område och såg ut busshållsplatsen jag skulle gestalta. Sedan skaffade jag material (tyg, tejp, kuddar, gamla jeans, osv) och började med att utforma ideén och förbereda det nödvändiga. Klockan fyra natten till torsdag var det dags att genomföra gestaltningen. Jag var väldigt nervös, men efter kanske en halvtimme var allting klart, jag tog några kort som bevis och åkte därifrån. Vilken adrenalinkik jag fick, kände mig bara glad. Torsdagen åkte jag några gånger tillbaka för att se om allting var kvar och hur folk reagerade på omgestaltningen. Jag ställde mig vid hållplatsen och lyssnade på vad folk hade att säga, det var många som tyckte att det var fint och några tog till och med kort.

Jag är nöjd med det jag har åstadkommit, det känns skönt att göra andra människor glada.

Fredag var dagen där alla grupper presenterade sina projekt för varandra. Det var riktigt spännande att se allas arbeten och tankar. En annorlunda skolvecka med massa spänning och idéer.

Första veckan på HDK

Nu har den första veckan på Lärarprogrammet Bild och visuell Kultur gått. Första dagen var jag nervös då jag inte visste vad som väntade mig. Nya människor, nya uppgifter, men också spännande och förväntansfullt. Denna första veckan deltog vi i några mindre worksops. Workshopsen satte igång tankarna kring ett visst tema som jag nu vill gå in närmare på:

Bostad
Torsdag morgon träffades vi i Slottskogen, med oss hade vi en kort text om boende. Jag hittade en text som Ikeas vd hade skrivit på första sidan i IKEA-Katalogen om vad ett hem innebar för honom, men ingen av oss visste vad som skulle hända och vad vi skulle göra med texten om boende.

Nu började det, vi blev tilldelade material (olika tyger, tejp, soppåsar, en sax, snöre och det som fanns att hitta i skogen). Med detta material skulle vi bygga en bostad/ett hem. Texterna om boende som vi hade med oss skulle hjälpa gruppen med inspiration. Vi skulle enas oss om ett koncept om hur ett hem skulle vara. Vad var viktigt för oss i gruppen? Vi kom fram till att det var viktigt för oss att trivas i hemmet, ordet ”kunglighet” som vi symboliserade med en krona i ”vårt hem” var ett av nyckelorden i vårt skapande. Alla kan bo som en kung, det behöver inte vara ett riktigt slott, alla kan ha sitt eget kungliga i sitt hem, vilket genom inredning kan skapa denna känsla. Vi satte för fullt i gång med att klippa och riva tyg, samla material i skogen, tejpar och skapar ett hem efter våra föreställningar. Efter några timmar av skapande kom det chockerande beskedet att vi skulle lämna vår ”bostad” och byta med en av de andra grupparna utan att ta med oss någonting från den första ”bostaden”. Min första reaktion var irritation, jag ville inte lämna ”vårt hem”, men efter ett tag släppte känslan och vi började att bygga om den nya kojan till vårt koncept.
Workshopen kändes som ett bra sätt att lära känna alla i gruppen, deras personligheter, åsikter, osv. Vid den slutliga genomgången och diskussionen kom det fram nya tankar som t.ex. bostadslöshet som jag innan inte hade tänk på.
På kvällen kom jag på fler saker som jag under dagen inte hade tänkt på. ”Bostaden” vi byggde var designad/estetiskt snygg men inte praktisk eller vädertålig. Varför la vi så mycket energie på design och inte på det praktiska? Vi hade aldrig kunnat att bo där, då vinden blåste in och det var kallt. Jag anser att vi inte hade tänkt på det, eftersom vi i Sverige inte har så mycket hemlöshet som i andra länder. De flesta har tak över huvudet som skyddar mot vind, regn och kyla. Ingen av oss har erfarenhet att leva utomhus. Vi tänkte mer på hur vi ville ha det hemma hos oss i en lägenhet med värme osv, därför att vi visste att vi aldrig skulle bo där. Det var en lek för oss och inte på allvar. Men även om det var en lek så blev det personligt, då vi engagerade oss mycket i att bygga ett eget hem. Engagement om det handlar om lek eller inte skapar ett personligt band till det man gör.

Stenen som blev en tonåring

Denna Workshop handlade om identitet. Det låg många olika stenar på golvet och alla skulle välja en av stenarna. Efter detta kom den första instruktionen: att måla av stenen. 30 minuter senare var tiden ute och stenarna målade på papper. Andra instruktionen: skriv upp tre egenskaper som du skulle tilldela stenen. Jag skrev mjuk, lugn, öppen men blyg. Jag funderade ett tag innan jag kom på dessa egenskaper. Innan vi fick nästa instruduktion kom tanken om vad som skulle hända nu. Varför skulle vi tilldela en sten männskliga egenskaper? Tankarna blev avbrutna, då den sista instruktionen kom: Nu ska ni med stenens egenskaper måla en tonåring. En tonåring, tänkte jag. Hur ska jag göra det? Men jag bara satte i gång och efter 30 minuter hade jag en tonåring målad på pappret. Nu skulle vi lägga ut våra tonåringar på golvet och gruppera in dem i grupper som vi trodde de skulle vara i på högstadiet i en klass. Vi samlades i vår tonårings grupp och diskuterade hur dessa hängde ihop och varför. I slutdiskussionen blev det tydligt att alla kunde relatera till dessa tonåringar och grupperingar ur egna erfarenheter. Omgivningen är snabb i att döma efter utseende och gruppera folk efter det utan att känna personen.
Jag anser att denna övningen är ett bra verktyg att arbeta med i klassrummet. Det visar just hur fördomar uppstår och väcker tankar hos eleverna om fördomar, klassificering, mobning, tillhörighet och en egen identitet. Eleverna behöver inte prata om sig själva, de pratar om den målade tonåringen och det gör det förmodligen enklare att närma sig temat. Det blir inte direkt personligt men väcker eftertanke på ett lekfullt sätt.


Veckan som har gått har varit späckad med nya tankar och idéer och jag ser fram emot alla ”äventyr” som väntar!

 
 

Jochen Schambeck och Claus Boesser-Ferrari

Hej

Nu börjar det :)