Föreläsning av Ove Sernhede i Hammerkullen, hade ett tema som jag intressera mig väldigt mycket för, men på något sätt lyckades han inte fånga mig. Det var inget nytt han pratade om. Jag kom dit med förväntningen att höra något nytt, förslag om hur man löser segregationsproblemen i samhället, men det kom tyvärr inga. Klyftor och klasskillnader finns det överallt, i alla städer och skolor dycker dessa problem upp, att det behövs mer pengar, lärare och fältarbetare är klart. Jag kände mig lite besviken efter föreläsningen.
http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/bostad,segregationen_i_goteborg_kartlagd
Diskursanalys som teori och metod för bildanalys var något nytt för mig. Kajsa Widegren pratade i början länge om konstnären Maria Lindberg, som jag i alla fall inte hade någon aning om vem det var. Detta gjode det svårt för mig att hänga med. Om hon hade visat tavlan hon pratade om hade det skapat ett samanhang och jag hade nog inte haft det så svårt att hänga med. Slutligen fick vi dock se tavlor av Maria Lindberg. Hon kallades för ”flickkonstnär” av (naturligvis) manliga konstriktiker. Uttrycket flickkonstnär var också nytt för mig. Jag har trots förvirring i början lärt mig mycket av Kajsa, speciellt när vi tittade på Lindbergs olika verk, där det blev tydligt vad en diskurs är och hur diskursen kopplas ihop i Lindbergs verk.
Pecha Kucha
Jag: ”blev precis färdig med min pecha kucha”
Kompisen: ” oh vad gott det låter! Har du bakat?”
Att göra en pecha kucha om kursplanen i bild var verkligen intressant. Jag visste i början inte riktig hur jag skulle göra, men det blev ändå en ganska bra pecha kucha. Nu i efterhand hade jag dock gjord det annorlunda. Jag tycker att jag skulle har använt mig mer av min kreativitet och gått lite utanför ramarna, men det är väl hela grejen med det man gör. Man lär sig från sina misstag!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar