I vår diskussion i gruppen kom vi fram till att man leker olika beroende på ålder. Det finns altså gränser mellan lek och ålder. Som barn utforskar man genom lek, som tonåring testar man gränser och som vuxen är leken en tävling där prestation är det viktiga, ett bekräftande av sig själv.
I leken börjar vi utformar vår identitet och testar nya saker som formar oss som människor, som vuxna vet vi dock oftast vilka vi är, vilken identitet vi har. Om vi tycker om lekar eller inte beror på oss själva, alla är olika!
Vi kom fram till att känslan man upplever när man leker olika lekar är det viktiga. Hur förändras känslan beroende på lek? Är gruppkonstelationen viktig? Wokshopen blev en experimenterande workshop . Vi hade fyra stationer:
Barnlekar där vi hade ensamlek med lego och en grupplek med dockor (barbies),
Tonårslek med sanning och konsekvens och
Vuxenlek med olika korta tävlingsmoment.
På varje station fanns det en ”känsotavla” där deltagarna skulle pricka för vilken känsla de hade, när de lekte, så kunde vi se hur känslan förändrades osv.
Jag hade tillsammans med Anna ansvar för legostationen. Här skulle deltagarna bygga ett fordon. Det var spännande att se hur leken förändrades med de olika grupperna som kom till stationen. Första gruppen var full med energi och tyckte att det var kul. Sista gruppen var trött och lite orkeslös. Vad berodde det på? Jag tror att det berodde på intensiviteten av leken, man blir trött av att leka men också stationen som kommer innan sätter en prägel på personen. Innan legostationen var det vuxenleken där många kände sig pressade och utlämnade vilket spelar en roll, då känslan sitter kvar när de beger sig till nästa station.
Till slut hade vi en diskussion i helgrupp, vilket blev mer spontant. I diskussionen kom det fram vilket syfte vi hade och hur deltagarna kände sig. I efterhand tycker jag att vi skulle låtit deltagarna diskutera i mindre grupper först och sedan samlas i storgrupp för att samla det som grupperna kom fram till.
